FluffFluff

Jag känner hur svetten rinner från mina handflator när jag tar repet. Jag förstår inte varför jag svettas, jag har ju förberett mig för detta i en vecka nu. Jag knyter repet hårt och noggrant, låter det ta den tid det tar, surrar den ena ändan runt repet. När jag är klar kollar jag att den verkligen sitter hårt nog och sedan knyter jag den andra ändan runt en av takbjälkarna. Svetten rinner och mitt hjärta bultar som det aldrig gjort förr. Jag ser till att repet sitter stadigt fast i taket och därefter går jag ut i köket för att ta ett glas vatten.

Jag har bestämt mig för att inte tända lamporna i huset, det drar bara en massa onödig el. Efter min vattenpaus tar jag en stol, ställer den under repet i vardagsrummet och klättrar upp på den. Slutligen trär jag öglan över huvudet och tar några djupa andetag innan jag sparkar bort stolen jag står på. Kraften är inte tillräcklig för att bryta nacken på mig så jag hänger en halvmeter över golvet och känner hur repet trycker in i halsen på mig. Jag kan inte andas och med varje utandning jag gör känner jag hur kraften blir svagare och svagare. Varför jag kämpar för mitt liv vet jag inte, det var ju detta jag ville, jag ville dö. Efter ett tag känner jag hur jag blir svimfärdig och jag känner mig trött, allt blir suddigt och till slut svartnar det för mina ögon...